Detta är ett samarbete med Husbilslandet. Ni kan följa vår resa på deras Facebook.
”Hej alla livsnjutare!
Nu börjar det bli varmt! Efter några svettiga dagar i Colmar så bestämde vi oss för att söka skydd i bergen. Ja, vem hade en aning om att det fanns ”riktiga” berg i Alsace med toppar på över 1500 meter? Det visste i alla fall inte vi men det var en spännande upptäckt.
Vårt första stopp var i den lilla mysiga byn Lautenbach Zell som normalt sett är proppfull med vandrare men på grund av värmen fick vi ha byn helt för oss själva. Vi hittade en liten camping mitt i stan som hade vacker utsikt över bergen och dessutom toppfräscha faciliteter. Det var förstås skönt att inte behöva trängas med andra men samtidigt nästan lite spöklikt…
Byns höjdpunkt var utan tvekan Restaurant à la Truite, en knallila fiskrestaurang mitt i stan. Vi tyckte det var lite märkligt att de hade fisk som specialitet, mitt i ett bergsområde, men det visade sig att de hade en twist på temat som vi inte sett förut. När det började närma sig huvudrätt så smög en av kockarna ut till en damm på bakgården, håvade in en fin forell och efter ett par resoluta smällar så hade köket råvaror till vår middag. Sen kokades den varsamt i buljong och serverades med smörsås.
Efter den goda firren var vi lite i valet och kvalet om vi skulle orka efterrätt men blev något distraherade av att bordet bredvid uppenbarligen satt och pratade om oss. Vi fattade inte vad de sa så vi utgick från att de diskuterade de konstiga turisterna som inte riktigt passade in här. Mitt i konversationen så brast hela bordet ut i ett unisont segervrål, BLUEBERRY!! Vi förstod då att den hjälpsamma servitrisen, som inte kunde ett ord engelska, hade frågat dem vad dagens kaka hette på ett språk som vi förstod…😉
Dagen efter var det ännu varmare och vi orkade inte göra mycket annat än att ligga under markisen och chippa efter andan. Vi släpade oss dock ner till den pyttelilla butiken i byn för att köpa något till middagen. Den enda köttbit de kunde uppbringa var något bortom våra språkkunskaper men vi chansade på att den kunde grillas. Le rumsteck visade sig betyda rostbiff och den var inte bara lokalproducerad utan också av utmärkt kvalitet. När vi nu återigen kommer in på grillat så vill vi tipsa om att ha med en riktig grill i husbilen och lämna campinggrillen hemma. På det viset kan man enkelt laga till en festmåltid med kött från den lokala slaktaren och skippa läskiga hotdogs eller frysta burgare i storpack.
Efter ett par dagar i den lilla byn var vi redo att åka vidare. Vägen genom bergen var inte alls så smal som vi befarade och dagen var fylld av vackra vyer. Ni kan se mer i den bifogade filmen.
När vi började ta oss neråt igen såg vi en sjö på avstånd. Det visade sig vara en liten badort som låg inklämd mellan bergen. Då det var tid för lunch så slog vi oss ner vid ett av caféerna vid stranden. I många länder så hade ett café på stranden bara kunnat prestera en kopp kaffe och möjligtvis en glass men här bjöds vi i stället på rätt avancerad mat. Det är något som man verkligen reagerar på i Frankrike. Var man än befinner sig så finns det alltid utmärkt och vällagad mat, inte bara på lyxkrogarna utan i minsta lilla byssja.
Vad är er bästa matupplevelser? Skriv gärna om er favorit i kommentarerna. Där hittar ni också en länk till vår blogg där ni kan läsa om gamla och nya upplevelser.
Nu bär det av till Champagne, ni hänger väl med på vår resa?
Hälsningar Eva och Henrik”
